För ett tag sen hade vi en svenska uppgift att skriva en spökhistoria och nu har jag blivit klar med den. Jag tänker lägga upp hela på bloggen i olika delar. Varje ny del läggs upp på bloggen varje dag kl. 14.00

Del 1. Nya huset.

Vi har bott i det nya huset i ett halv år nu. Eller egentligen är det inte speciellt nytt. Själva huset är väldigt gammalt. Ni vet ett sånt stort hus med fula tapeter och antika möbler som bara luktar damm.  Ett sånt hus har vi flyttat till. Mamma och pappa är helt galna! Dom tycker det är så mysigt! Med vallgrav och allt. Ojojoj så mysigt! Och stegen på vinden? Skuggan i mitt rum? Är det också mysigt? Nej, för dom tror att jag inbillar mig.

Jag kommer hem tidigare från skolan idag. Den svarta järngrinden gnisslar när jag öppnar den och kråkorna som sitter i ett av träden som har börjat tappa sina gula löv flyger iväg av ljudet. En kall vind tar tag i mitt hår och jag får det i ansiktet. Trä trappan knarrar när jag sätter foten på första trappsteget. Jag letar efter nyklarna i fickorna och känner paniken när jag inte kan hitta dom. På trappan står en kruka med en växt av okänd art som har vissnat för längesen. Under den ligger extranyklen som bara ska användas i nödfall. Men när jag böjer mig fram och ska ta nyckelen hör jag steg i gruset bakom mig och jag rycker till. Nyckeln glider ner mellan springorna och jag reser mig irriterat upp och kollar på grannens son som står på grusgången. Honom orkar jag verkligen inte med just nu.

-Har du ingen nyckel?

Hanns blick har fastnat precis ovanför kanten på linnet. Jag drar irriterat upp linnet en bit och knäpper jackan.

-        Jo, det har jag.  Jag hittar inte den bara.

Jag börjar rota efter nyklarna i väskan. Han står kvar. Nyklarna ligger i matte boken. Dörren knarrar när jag öppnar dörren och kliver in i hallen med de fula gröna tapeterna. I fönstret bredvid dörren ser jag att grannens son vänder och går.

I kylskåpet står ett paket mjölk och bredvid det ligger en ensam gurkhalva. Vilket spännande mellanmål! Jag stänger den gnisslande kylskåps dörren. Allt i detta huset, knarrar, gnisslar, knakar eller liknade. Så jag tror att du kan räkna ut hur trappan lät när jag gick upp till mitt rum.

Jag håller andan och lyssnar. Stegen på vinden hördes igen. Idag är jag trött på att behöva vara rädd för vem som går på vinden. Eller det kanske inte är en vem, det kanske är en vad. Tänk om det är ett spöke!? Nu skrämmer jag upp mig själv så jag tar ett djupt andetag och lugnar ner mig igen. Vågar jag gå upp och kolla? Ja, det gör jag. Jag tar ett nytt djupt andetag och känner att benen är svaga och skakiga...

(Bildkälla)

Ja, som sagt onormal. För hur normalt är det att bli trött av kaffe? Och Monster blir jag också trött av. Hur är detta möjligt? 

Igår var jag hemma hos Sofias pappa och åt där och var där på kvällen. Ja, asså, Sofia och Maja var där också. Och Sofias  pappa. Och Sofias storebror :) Dom var också där. Vi hade väldigt kul. Jag har provat att dricka glögg varje år sen jag var typ 4 och detta året var inget undantag. Det var lika äckligt detta året också. ;) Sen drack jag kaffe också. Det var också fortfarande lika äckligt som det har varit innan. 

DET SNÖADE IGÅR OCKSÅ. FML. Dock var det bara lite och det märketes inte på marken men ändå. Det får inte snöa. Eller jo, det kan det få göra om vi lånar ut Dökkis. Då kan det få snöa. Så att man kan göra snö gubbar och åka pulka. Det är fortfarande lika kul som det alltid har varit. 

Idag har jag bestämt att jag ska hoppa barbacka med Dökkvi. Jag blev lite inspirerad av barbacak hoppningen på Stockolm Horse show igår.