Ja, marabou är mmm :) 

Men jag har inte ätit choklad idag. Dck har jag ätit massa annat gott idag. 

Jag vaknade i morse av doften av nybakat bröd! Så det åt jag till frukost med honung  :d Sen har jag gått och smyg ätit av pepparkaks degen i kylen hela dagen och nu ska vi äta pannkakor med sirap.

Det måste ju vara meningen med livet! Pannkakor med sirap då. Tänk er ett liv utan det? Livet skulle inte vara värt att leva :P Och då är det vanlig ljus (el. mörk) sirap vi pratar om. Inte nån äcklig lönnsirap eller så. Och vanliga tunna pannkakor och inte sånna amerikanska som inte är ett dugg goda. Nej, vanliga tunna pannkakor med vanlig ljus sirap.

Googel bilder så nu blev det sånna äckliga pannkakor iaf :P

Mina vänner bor egentligen inte mycket mer än 1 mil bort. Men sen har jag ju hela släkten också som inte bor så nära ;) så dom som är mest vänner av dom i min släkt är då mina kusiner :)

För ett tag sen hade vi en svenska uppgift att skriva en spökhistoria och nu har jag blivit klar med den. Jag tänker lägga upp hela på bloggen i olika delar. Varje ny del läggs upp på bloggen varje dag kl. 14.00

Del 2. Vinden

Vi har bott i det nya huset 1 halv år. Eller det är egentligen inte speciellt nytt. Gammalt och antikt. Det verkar även som att det spökar på vinden...

Dörren till vindstrappan är gömd bakom en stor, tung röd gardin. Dörren är svår att öppna. Jag rycker lite försiktigt i dörren och den flyttar sig inte en millimeter.  Jag tar i lite hårdare. Dörren går plötsligt upp. Jag tappar balansen och tar ett steg bak för att inte ramla. Dammet ligger i ett tunt lager på trappstegen. En kall vind sveper ner för trappan och får huden på mina armar att knottra sig. En ilning går längs ryggraden och jag är inte så säker på iden om att gå upp på vinden var en så bra ide som jag tyckte för några minuter sen.  Jag sätter långsamt ner foten på det första trappsteget. Lampkappen är en bit upp och jag måste sträcka mig för att nå.

Väl uppe är det ljusare. Det står gamla möbler, övertäckta med vita dammiga lakan. En kall vind drar förbi. Huden knottrar sig åter igen på armarna. Utanför blåser vinden och skapar ett visslade ljud när den sveper in under taket. Längst bort står en liten kista och några tavlor som står med framsidan mot väggen. 

Dammet yr när jag blåser av den lilla kistan. Den är inte låst och går lätt upp. Egentligen hade jag hoppats på att hitta något mer spännande än en gammal bok. Men jag tar ändå upp boken och läser på framsidan: Ellinor- Dagbok 5 Juni 1835- 18... Helt plötsligt blir det hela spännande igen.  Jag slår upp en sida i mitten av boken och börjar läsa..

Jag ser det snöar, för jag har FACEBOOK Ha-ha! 

Det är så bra att alla på facebook skriver att det snöra för jag har inga fönster här under min sten så jag har inte själv sett att det snöra! Fan vad toppen ju :D