Jag vill hoppa terräng hinder, Inte med Dökkvi dock för han är lite för osäker ;/ men jag VILL. Och så vill jag ha sommar. Nu har hestet inga skor så vi slipper styltor men då måste det vara snö ett tag nu annars slits hans hovar som fan direkt. 

Fick lite voff av hovslagaren för att jag var slarvig med broddarna igår. Han sa att om jag har dom så så tror Dökkvi att han inte halkar och så springer han. Och jag bara: Haha, det skulle jag bra gärna vilja se, Dökkvi springa. Han rör sig verkligen inte mer än han måste och väldigt ofta stannar han för då har han väll frusit fast eller så har skorna fastnat i något lokalt magnet fält eller så tycker han att det är läge för en liten paus.

Mitt skåp hehe... Det kanske ser stökigt ut  och ja, det kan jag hålla med om men det är inte rörigt efter som att jag har mitt system för att hitta saker och ting ;) 

Dock har mängden saker i skåpet blivit mindre. Jag hoppas att det bara är som att det ligger på ett annat sätt annars är det några satanistpunkare som går och tar saker i mitt skåp och slänger dom. Omoget isf. Jag har mitt skit I skåpet iaf. Har man det utsprit PÅ skåpen eller någon annanstans får man skylla sig själv. Märker jag att det försvinner saker svär jag på att jag ska hitta den skyldiga om jag så ska behöva lära mig att läsa tankar. Jag ska inte betala några jävla böcker iaf :P

I kristianstad trakten som har en mobil till salu? Pappa får ju inget gjort så jag tar väll tag i detta...

MIn mobil hänger sig oftare än jag säger satanist punkare. Så det är jävligt ofta. 

Jag vill isf ha en gankska ny touch, Modell eller märke spelar ingen roll så länge den funkar. Gansk billig och olåst så är jag nöjd ^^

Detta är då satanistpunkar mobilen jag har nu med egen designad baksida och allt ;) Kände att den bilden passa t inlägget.. 

Mm, sataist punkare var det ja, det allting som inte gör som jag vill, blir som jag vill, gör som jag vill eller allt/alla jag som gör mig mista lilla är satanist punkare. Det var så att jag berättade för Sofia om en som jag umgicks med innan som sa det nån gång när han var arg och sen bara blev det så att vi började säga det. Lite som att Sofia säger "mögliga mackaroner" i tid och otid ;)

Sängen. Helt klart. Ingen har en sån skön säng med så skönt täcke och sköna kuddar som jag har. Jag sover så jävla bra i den. Jag sprider verkligen ut mig i sänge nu när jag har 1,20 säng och allt. Och jag delar den bara med mig själv så jag slipper höra gnäll om att det tydligen är jag som tar plats på mina 20cm av en 1.20 säng. Man bara, Jo, sho ko! Ska han säga som ligger som en död val över hela sängen precis invid mig när jag redan ligger så nära väggen jag kan, och så klagar du på mig!

Ja, som sagt, skönt att slippa. 

Men annars är stallet ett ställe jag trivs på väldigt bra på. Jag trivs hemma hos Sofia i största allmänhet faktiskt. 

Men sängen är ändå mitt favorit ställe ;)

Dock har jag inga ben på den än men det gör inget för då slipper jag dammsuga där och mamma har tatt det som är runt madrassen också men det är inget som stör mig direkt, det ser jag ändå inte när kag sover ;)

Att jag verkligen hatar snö. Åtminstone när den kommer i form av en välkramad boll rakt på näsan eller ögat..

Igår var det inte alls lika bra kramsnö och då var det askul att ha snöbollskrig på skolgården men idag var det blötsnö och det var...Inte lika kul. Jag hade sån otur idag. 

På första rasten fick jag en snöboll rätt över näsan så att jag kände blodsmak och lukten av blod när jag drog in. OCh det bara skrattade dom åt och sa: "är man med i leken får man leken tåla" Ja, det gör jag men jag vill ändå inte ha isbollar siktade mot ansiktet på näsan. Slår vad om att min näsa är sne nu bara för det..

Sen på lunchen fick jag en snöboll på/under ögat. Så här sitter vi nu, jag och mitt svlulna öga. Men han som kasta kom och bad om ursäkt efteråt så det är jag inte alls arg på. De e chill. 

Ja, så här ser det ut nu efter att svullnaden har gått ner väldigt mycket. Men som sagt så är jag inte arg eller sur eller något!

Det som på bilden är det högra ögat, ser ni, det är mycket mindre än det andra. haha, så jävla vackert ;D   

För ett tag sen hade vi en svenska uppgift att skriva en spökhistoria och nu har jag blivit klar med den. Jag tänker lägga upp hela på bloggen i olika delar. Varje ny del läggs upp på bloggen varje dag kl. 14.00

Del 4. Spegeln

Vi har bott i det nya huset ett halvår nu. Egentligen är det inte ett nytt hus för det är ett gammalt spökhus. Mamma och pappa tycker att det är ett mysigt hus. Men jag jag tycker inte att läskiga skuggor och steg på vinden är så mysiga faktiskt. En dag går jag upp på vinden för att kolla upp vad det är som går där uppe. Jag hittar en gammal dagbok frpn en flicka som bodde i huset på 1800-talet. Hennes liv verkar inte ha slutat speceillt bra direkt. Det skrämmer mig. 

Jag tittar upp från dagboken och på den lilla tiden har det hunnit bli ganska mörkt på utanför det lilla fönstret i andra änden av vinden. Full månen lyser bakom de bladlösa grenarna på trädet utanför. Det känns som om någon tittar på mig så jag vänder mig snabbt om igen. Ingen där. Jag försöker övertyga mig själv om att det bara är inbillning och att jag bra har skrämt upp mig själv. Min andning blir lite lugnare och hjärtat slutar slå så fort. Men helt lugn kan jag inte känna mig. En normal människa hade sprungit ner från vinden och aldrig mer gått upp igen men jag ville reda ut det med stegen på vinden.

Tavlorna som står med baksidan mot mig är lika dammiga som allt annat. Vinden känns kallare och en ännu kallare vindpust drar förbi när jag sätter handen på tavelramen. En ilning går längs min ryggrad. Huden på armarna knottrar sig och jag ryser till.  Jag vänder den ena tavlan som föreställer en bild på en flicka bredvid en svart häst. Bilden är svart vit en det ser ut att vara höst. Flickan ler och hästen står med öronen nyfiket spetsade mot fotografen. Det är en vacker och stämningsfull bild så jag blir lite lugnare.
Jag vänder den andra tavlan om som visar sig vara en spegel. Vinden utanför tilltar och det drar kallt upp på vinden, lampan som hänger i taket gungar fram och tillbaka. Jag bara står som förstenad och stirrar med ögonen uppspärrade på sprickan i spegeln. Det är inte min egen spegelbild utan det är en flicka med stripigt, blött, blont hår, vattnet rinner ut med hennes vättskrämda ansikte och ner på den blöta klänningen. Bakom mig, eller om det nu är henne, dyker en svart skugga upp. Skuggan har en glasskärva som den trycker mot min strupe. Jag vill skrika men skriket blir bara en utandning. Jag känner hur skärvan skär in i min hals och blodet rinner ner för min hals. Allting blir svart…

Jag står på vinden tillsammans med en blond flicka och tittar på min döda kropp. Jag står och tittar när mina föräldrar hittar det som en gång var jag uppe på vinden. De ser inte skuggan som hela tiden vakar över dem. 

Strax efter min död flyttar de in till stan igen. Jag är förevigt fast i huset så jag vet inte riktigt vad som hände sen mer än att jag kunde läsa deras döds annons i tidningen ett par dagar senare.