Efter den korta jävla ridturen som det blev idag såg han ut som en kärleksmums. Brun med snö på rumpan som såg ut som kokos eller florsocker. Så söt han är mitt fula hest :3

En bild på det senaste jag köpte var det ja ;) 

Jag köpte det i fredags och har inte velat äta det sen för jag tänker att om jag äter det när jag bara är lite sugen på choklad så kanske jag ångrar mig sen om jag blir jätte sugen på choklad så då väntar jag tills jag blir jätte sugen ^^

För ett tag sen hade vi en svenska uppgift att skriva en spökhistoria och nu har jag blivit klar med den. Jag tänker lägga upp hela på bloggen i olika delar. Varje ny del läggs upp på bloggen varje dag kl. 14.00

Del. 3 Dagboken.

Vi har bott i det "Nya" Huset i ett halvår. Egentligen är det inget nytt hus direkt för det är väldigt gammalt. Mina föräldrar tycker att det är jätte mysigt. Det gör inte jag.Stegen på vinden skrämmer mig. Jag bestämmer mig för att gå upp på vinden och kolla upp vad som egentligen händer där uppe. I en gamal kista hittar jag en dag bok. Jag öppnar en sida i mitten och börjar läsa...

”24 November 1835.

Kära dagbok, idag var till en början en ytterst tråkig dag. Mulet och regnigt. Men när jag var i stallet hände något mycket märkligt och läskigt. Det var ingen hemma på gården så jag var där helt själv. Med hästarna och katterna. När jag gick från hagen till stallet med Black star tyckte jag att jag hörde ett skrik inifrån huset men jag tänkte att det nog bara var vinden och fortsatte in i stallet. Den kalla vinden letade sig in under jackan och ett gult löv blåste förbi och fastnade i Blackies man. Himmelen var grå och regnet hängde i luften. I stallet var det varmt och skönt. Lyktorna gav ifrån sig ett mysigt ljus. Jag slappnade av och kände mig lugn och trygg. Blackie letade med sin gråa mjuka mule efter godis i fickan på min jacka. Jag började borsta hans mjuka svarta päls och det var alldeles lugnt och tyst i stallet. Plötsligt hörde jag fotsteg ute på logen. Jag frös till och stirrade mot den stängda dörren. Jag lyssnade spänt men kunde inte höra fotstegen igen så jag återgick till att borsta blackie. Handtaget tryckes ner ett par gånger och återigen stirrade jag mot dörren. Hjärtat slog snabbare och jag vågade knappt andas när dörren sakta gled upp. Blackie började oroligt flytta på sig i stallgången. En skugga och en iskall vind svepte in i stallet och lyktorna slocknade. I mörkret fumlade jag upp knuten på grimskaftet och sprang ut med Blackie till hagen igen. Vettskrämd sprang jag hemåt. Regnet piskade i ansiktet, hjärtat slog snabbt och benen värkte men jag vägrade stanna. Det kändes hela tiden som att någon var efter mig men jag vågade inte vända mig om. Jag bara sprang.

Väl hemma kastar jag mig in innanför dörren. Benen viker sig under mig och jag sjunker ihop mot dörren. Hjärtat slår hårt och benen värker. Ja måste bara få sitta ner och andas innan jag går upp och tar på mig torra kläder. Håret hänger i stripor och regnvatten droppar ner på min blöta klänning. Fortfarande känner jag mig iakttagen.

Jag reser mig sakta upp och min blick går automatiskt till spegelen som hänger på väggen i hallen. Hjärtat hoppar över ett slag när jag ser den mörka gestalten bakom mig i spegelen. Det är mer som en osammanhängande skugga. Skuggan sveper närmre mig. Jag vill springa i väg men kroppen vägrar lyda. Jag vågar knappt andas och jag bara står och stirrar med vidöppna ögon. Skuggan kommer ännu närmre. Spegelen spricker i ena hörnan och en skärva lossnar. Den lilla skärvan lyfts upp av skuggan och lyfts mot min strupe. Hjärtat slår extremt snabbt och hårt. Skärvan trycks mot min strupe….”