SENASTE:
Dryck: Oboy

Hur ska man kunna glömma någon om den dyker upp i ens drömmar varje natt? Håll dig borta från mina drömmar, Please! 

Sakanar dessutom min fina kille ♥ (Dökkvi) :3

Jag har haft Dökkvi sen December 2008. 

Från början var han "pappas" häst. Det var pappa som red och som var där på dagarna efter som att han stod i Malmö och jag vara ju hos mamma på veckodagarna.

Från början var det tänkt att pappa skulle ha en storhäst på foder men det strulade till sig så det blev inget med det. Därför började pappa leta efter en annan häst. Den andra hästen blev då Dökkvi.

Jag visste först inte något av detta och hade alltså inte en ANING om att pappa köpt Dökkvi. eller att han ens letat häst...

Jag mins exakt hur det var första gången jag fick se honom. pappa kom och hämtade mig vid tåget som vanligt. Vi var nästan hemma när han bad mig kolla i hanskfacket. Där hittade jag då en grimma (Den grimman som han har nu) Inslagen i blått julklapps papper. Han tittade på mig och sa: Nu ska vi åka och kolla på nästa del. Jag kände nästan på mig att det skulle vara en häst men det kändes inte rimligt? Så hela vägen dit satt jag och tänkte för mig själv: Det är ingen häst, det är bara inte rimligt, jag kommer bara bli besviken om jag tror att det är en häst, det är ingen häst. Den vägen som jag nu mera vet bara tar 15 minuter att köra kändes som en hel halv evighet! Och att det var mörkt ute gjorde inte saken bättre.

Men iaf så kom vi då fram till ett stall. (Tänker inte ljuga nu) men det stod en tjock "kvinna" Utanför stallet. Vi gick in i stallet och det första man ser är en brun islandshäst med tjock svart panlugg. Nina såg att jag höll i grimman och hon bara: Det blir som Askungen, passar grimman får du honom. och TACK OCH LOV så passade grimman. Jag hade ju klart fått honom iaf men ändå...Jag minns exakt vad han skulle ha å äta också, 2dl havre, 2dl müsli, 2 morötter....

Vi fick inte en så bra start...När man rider Dökkvi krävs det mycket mod, man måste veta vad man vill och så måste man känna sig trygg på honom. Han var rädd för allt som fanns på ridbanan och jag var ju inte jätte ridvan då heller. Det var ju lite skillnad från ridskolehästarna... Så jag blev ärligt talat rädd för att rida honom! Däremot var han ju super mysig och trygg i stallet (Kommer mer till det sen) Jag ville inte rida honom om inte pappa ledde honom och jag trodde att han skulle sticka så fort han ökade takten lite.

Jag ägnade många timmar åt att borsta och fixa med honom. Vi började då bygga upp en tillit som slår det mesta.

Efter sommarbetet vid det stallet tröttnade vi på att ha Dökkvi där så vi flyttade honom till en större gård med lite ridskola. Där fanns rid hus så det var ju bra men jag ville bara rida om ridhuset var tomt efter som att Dökkvi blev stressad av att ha många hästar omkring sig på det sättet. Också där ägnade jag många timmar till att borsta och så. 

Dökkvi han jar ju innan varit rädd för bommar och hinder i största allmänhet. Men i ridhuset började vi träna på att gå MELLAN bommar. Jag gick ju klart brevid efter som att var rädd för att rida honom. Vi hade ju redan bra tillit till varandra men den blev starkare och starkare när vi börjde hoppträna. (Historien om vårat hopptränande har jag redan skrivit här på bloggen) Jag började också rida mer och mer och kände mig tuffare coh starkare. 

Sen kom sommaren och vi behövde ett sommarbete! Det fick bli på Alegården i Dörröd. Med andra islandshästar. Den sommaren började allt vända. Jag red mer och mer och började känna mig trygg med Dökkvi jag vågade trava, tölta och till och med galoppera. Dökkvi trivdes super bra med Islandshästarna och blev också han förändrad. Han trivdes och blev lugnare och trevligare. Han gjorde ju av massor med energi på att leka med unghästarna i hagen. Han trivdes så bara där så han fick stanna över vintern på lösdriften. Trotts att det tog en timme att köra dit! Jag red inte mycket på vintern efter som att vi inte var där så ofta.

Denna sommaren gick han på det sommar betet igen. Då red jag ganska mycket och vi hoppade över stockar iskogen.

Jag har haft många perioder där jag nästan bara ridit barbacka...

Men efter denna sommaren flyttade ju pappa också till Kristianstad och det var ju inte rimligt att Dökkvi skulle så en och en halv timme bort! Bara det att hitta stallplats var ju inte det lättaste.. När vi började skolan nämnde jag för Sofia, som jag då knappt kände, att Dökkvi behövde en stallplats och hon sa att de hade en ledig i deras stall. Så så blev det! Dökkvi flyttade till Sofia. Det gick inte jätte bra mellan hästarna och Dökkvi gick själv ett tag. 

Jag fick ju börja om från noll i ridningen i stort sett! Han var ju inte tränad för 5 öre och han visste knappt vad hjälperna innebar. Nu mera var jag ju van vid att han kan bocka och jag kände mig trygg på Dökkvi efter som att jag viste att jag kunde visa att det faktiskt är jag som bestämmer. Det var bara kul när han bockade! Trots att jag många gånger blivit arg för att han inte kan uppöra sig!

Nu rider jag 6 dagar i veckan och är i stallet alla dagar i veckan oftast. Det går frammåt för mig och Dökkvi. Nu mera hoppar vi hinder som är ca 50cm höga. Vilket är toppen med tanke på hur det blev i början. Jag kan hitta alla gångarterna och jag är inte rädd för att han ska sticka eller något sådant. Jag har ju ramlat av ett antal gånger, senast igår tog jag mig en liten flygtur ner till marken....

Jag har inga egentliga planer för framtiden, jag vet inte alls hur det går, jag vet ju inte vart vi står nästa vecka tex. Men jag satsar på att kunna hoppa bättre och dressyren ska bli mycket bättre! Vi får se, det kanske blir någon tävling sen också ;) 

Det är synd att jag inte har fler äldre blider......Fast det räcler kanske med dessa xD                                                                                        

Det fattar inte jag alls meningen med? Det är skillnad på att få ett djur att måbra och att vara överbeskyddnde. 

jagmenar, det är riktiga hästar vi pratar om, inte porslinshästar! 

Hästar TÅL vatten/regn, det tål lite vind och kyla! Hur skulle de annars klara sig i det vilda? Nu är det ju så att Vi har skämt borthästarna och avlat fram hästar som vi TROR är mindre tåliga. Att låta hästen stå inne eller gå i en liten hage själv bara för att man är rädd att den ska skada sig. Det är ju som att låta bli att duscha bara för att man är rädd för att halka i duschen?

Vist kan man vara försiktig och så men det är inte sammasak som att vara över beskyddande. 

Dökkvi har inte täcke på sig i hagen för att jag är rädd för att han ska frysa, för det gör han inte. Jag har dock på sätt och vis täcke för att han inte ska bli blöt när/om det regnar. Det är ju för att han ska vara torr när jag ska rida. Går han ute på dagen och jag rider vid lunch tid tar jag inte på honom täcke när han ska ut i hagen igen. Då skiter jag fullständigt i om han skitar ner sig eller om det råkar regna lite. 

Hallojsan! Här sitter jag och fantiserar som vanligt, Läser gamla PM på fb....och lysnar på musik Någonting måste man ju göra....:) Funderar också på vad jag ska ha för nyårslöften...Hur svårt kan det vara? Nä, men jag har en del bra redan.

Nyårslöften:

• SLUTA SMÅÄTA!! - Det viktigaste av mina nyårslöften. såfort jag har tråkigt går jag och småäter Godis, kakor, ja, vad som hellst. JAg går och kollar kylen och skafferiet var 10minut för att se om det finns något gott.
• Göra 100situps varje dag, för bättre magmuskler vilket behövs i ridningen.
• Sluta Dricka direkt ur mjölkpaket och andra flaskor när jag är själv. För resten av familjens skull. Det händer ju inte att jag gör det ofta men det häder ibland och jag ska sluta med det helt.
• ÄTA- jag måste bli bättre på att äta. Det händer ofta att jag glömmer bort det eller struntar idet. 

 

Tröja, Adidas, ca 600kr- Ellos.com, Jeans, Levis, ca1000kr- Ellos.com. Linne, ca 100kr- H&M
     

Gårdagen. December eller April? ;S
 

Kommer bli lite dålig uppdatering idag, bloggar ikväll ;)